Jag har ju problem med panikångest/oro.

Mitt största problem är att jag oroar mig och har ett enormt katastroftänk.

Har man inte haft en släng av detta själv kan man inte föreställa sig hur det känns, det är skitjobbigt helt enkelt.

Kortfattat så är det helt enkelt så att vid en del situationer tänker jag ofta i katastrofbanor istället för i förnuftiga banor...

Det låter kanske inte så jäkla farligt men jag lovar er, det är otroligt jobbigt.

Ikväll har jag haft en liten släng av detta. När man är så orolig av sig som jag är så får man ett ganska stort kontrollbehov tyvärr. Min man körde iväg till träningen som vanligt ikväll strax efter fem. Han brukar alltid komma hem vid halv niotiden ungefär.
Jag somnade framför tv:n innan och vaknade vid nio. Då hade han ännu inte kommit hem...hmm konstigt tänkte jag och tänkte att jag ringer och kollar var han är. Kommer då direkt till hans mobil svar och då...på 3 röda sekunder ställer min kropp in sig på katastroftänk.

Har han kört av vägen? Har han lämnat mig? var kan han vara?

ringer säkert 10 ggr med kommer inte fram....försöker då skärpa till mig och tänker att jag koncentrerar mig på nått annat så går tiden och så dyker han säkert upp...jag försöker läsa tidningen, se på tv men det går inte att konsntrera sig. Vankar då upp och ner och tittar ut och bla bla bla...ingen make. Vid halv tio kan jag inte hålla mig längre...nää jag ringer till hans föräldrar och kollar. Dom bor på samma ställe där han tränar och tänkte han kan säkert ha stannat där eftersom han var sjlälv i bilen. Oooooch mycket riktigt, svärfar svarade att joddå, han sitter här.

Han tänkte ringa dig men hans mobil är död.

Men han kunde väl ringt på er telefonjävel då tänkte jag, men det sa jag givetvis inte. Min man vet exakt hur orolig jag är så jag blir skitförbannad att han inte tänker på mig.

Men nu vet jag att han är vid liv så lika fort som oron kom, så försvinner den igen. Men på dom ca 30-40 minuterna då jag har varit orolig så är det så otroligt jobbigt, hela kroppen känner av oron och man blir kall om händer, darrig, magen blir kass och man kan inte koncentrera sig på nått....oron segrar enkelt över mitt förnuft.

Jag har haft problem med detta i tja 5 år nu ungefär...Det går upp och ner, man är bättre och sämre.

I maj fick jag äntligen börja gå i terapi och det är jättekul. Sista året har jag mått för det mesta riktigt bra. Visst har man sina små dippar och jag kommer ju alltid att vara lite oroligare än dom flesta. Men hoppas tex att inte behöva äta cipralex som jag gör nu i hela mitt liv och hoppas den kognitiva terapin som jag har börjat ska hjälpa till.

Jag har aldrig varit så dålig så jag har behövt sjukskriva mig som tur väl är, men det har ändå inkräktat så mycket på mitt liv att jag tex har undvikit vissa saker eller rättare sagt, jag undviker vissa saker...

Det här präglar mig ganska mycket och ibland undrar jag hur min stackars man står ut med mig. Men det gör han som tur väl är :-)

Blärrk va det var tråkigt ikväll.

Motionen avklarad, dagens sallad har ätits och en laddning köttfärssås till min lilla man är gjord. Nu skulle jag egentligen pula lite till i klädrummet men tänk att jag känner inte alls för det. Hamnade i nått slags o-va-allt-är-trist humör när jag satt o käkade.

Det är grått o trist ute så det hjälper ju heller inte till.

Tror faktiskt att jag ska krypa upp i min fotölj med en filt och boken jag håller på att läsa. Kanske tom tänder ett par ljus senare :)

Eller, det kom en ny morden i midsommer film idag förrästen, min man tycker ändå dom är ganska trista så jag kan passa på och se den nu ju när han är och tränar!! Jaaa nu blev allt genast lite roligare. Tänk va lättroad man är, det är fan tragiskt att man kan bli uppryckt över att få se ett 3-4 år gammalt avsnitt av en deckarserie...nåja, skitsamma det blir filmtajm vare sig det är tragiskt eller inte :)

hmmm har lite olika meloner som jag kan skiva upp oxå...och vindruvor...smarrigt!

shit nu är jag ju på gott humör igen...sicken tur! :)

Inge gym idag heller, och ingen gräsmatta hemma hos mamma blir klippt.

Min lilla man var tvungen att ta bilen så jag får roa mig här hemma.

Ska alldeles strax ge mig ut på en promenad och så får det nog bli crosstrainer idag oxå.

Idag var faktiskt jobbet riktigt kul. Full rulle hela dagen lång. Nu är nästan alla tillbaks från semestrarna och det märktes. Så nu kommer det o trappas upp under veckan och snart är det full rulle hela dagarna i ända.

Man skulle kanske ha passat på o njuta av lugnet istället för och gnällt att det var tråkigt. Meeeeen det är lätt att vara efterklok, och jag är ganska gnällig av mig :-)

Segt o stiga upp idag men. Men jäklar jag måste försöka skärpa till mig på mornarna. Stiga upp med en gång klockan ringer istället för att snooza i en timme, det blir man ju inte direkt piggare av.

Nää upp med humöret och en liten positivare attityd, det är det som gäller från o me nu.

Dax o ge sig iväg till jobbet....jippi