...Min gynekolog har dött. Tydligen väldigt hastigt och det är ju jättehemskt!

Men jag har ju ingen vidare relation till honom och när jag fick höra om det var det första jag tänkte, nämmen fy va hemskt, undra om han var gift? och sen var nästa tanke...men neeeeej hur påverkar det här oss?? Han har ju äntligen gjort upp en plan för oss, kommer den att påverkas...det är inte sant!!!

Hmmmm hemskt och tänka så när någon annan människa ha avlidit, men är det egentligen konstigt att man tänker egositiskt när det gäller en man man inte själv känner, eller ens gillade speciellt mycket när dom var i livet?

Jag är ju som dom flesta andra svenskar, egoistiska innerst inne och jag är livrädd att det här nu kommer att försena vår bebisprocedur, när vi äntligen hade fått en plan....vi passerar ju snart 4 års tid av försök och jag förstår ju självklart att inte någon där uppe förpestar mitt liv genom att ta livet av min gynekolog...men ibland undra man ju. Jag kanske inte ska ha barn?

Jooooooooo minst två faktikst ska jag ha, så det så!

 Usch ja, hemskt är det alltihopa i vilket fall som helst..

Nu ska jag ut och jogga iallfall. Har börjat ett träningspass för o springa 1 mil och idag är det dax för pass två :)